Brexit
Brexit är en förkortning för "British exit", med hänvisning till Storbritanniens beslut i en folkomröstning den 23 juni 2016 om att lämna Europeiska unionen (EU). Röstresultatet trossade förväntningarna och roiled globala marknader, vilket gjorde att det brittiska pundet föll till sin lägsta nivå gentemot dollaren på 30 år. Tidigare premiärminister David Cameron, som kallade folkomröstningen och kämpade för att Storbritannien skulle förbli i EU, tillkännagav sin avgång dagen efter.
Storbritannien är planerad att lämna EU senast den 31 oktober 2019. Regeringen har hittills förlängt förhandlingsperioden två gånger för att undvika att lämna utan att ratificera en överenskommelse med EU eller en "hård Brexit."
Theresa May, som ersatte Cameron som ledare för det konservativa partiet och premiärministern, avgick som partiledare frivilligt den 7 juni 2019 efter att ha utsatts för hårt press att avgå och tre gånger misslyckats med att få det avtal som hon förhandlade med EU godkänt av kammaren av Commons. Följande månad valdes Boris Johnson, en tidigare borgmästare i London, utrikesminister och redaktör för tidningen The Spectator till premiärminister.
Johnson, en hårdlinje Brexit-anhängare, kämpade på en plattform för att lämna EU vid oktoberfristen "do or die" och sa att han är beredd att lämna EU utan en överenskommelse. Brittiska och EU-förhandlare enades om en ny skilsmälsavtal den 17 oktober. Den största skillnaden från May: s avtal är den irländska backstop-klausulen har ersatts med en ny ordning. Det reviderade protokollet om Irland och Nordirland kan läsas här.
01:08Europeiska unionen (EU)
Vad händer sen
Det nya avtalet kommer nu att läggas fram för de brittiska parlamenten och EU: s parlament för att godkännas eller avvisas. Sedan lagstiftning som blockerar en "no-deal" Brexit antogs i Storbritannien, kommer Johnson att tvingas be EU om ytterligare en förlängning av förhandlingsperioden fram till 31 januari 2020 om han inte kan få sin affär godkänd senast den 19 oktober. Det är oklart om alla 27 EU-medlemmar kommer att gå med på en förlängning.
Johnson kunde leta efter sätt att åsidosätta Benn Act, men juridiska experter har sagt att det är vattentätt och han skulle bryta lagen om han beslutade att gå vidare utan en affär. Han föreslog ett snabbt val, men det konservativa partiets ledare kunde inte få två tredjedelar av alla parlamentsledamöter att stödja honom. Det skulle ha varit Storbritanniens tredje allmänna val på fem år.
Regeringen måste ratificera ett återtagningsavtal med EU innan den lämnar om den vill undvika en kaotisk utanförhandlingsavgång. Om Storbritannien lämnar EU utan ratificering av en överenskommelse kommer det inte att finnas någon 14-månaders övergångsperiod. Förenade kungariket och EU är tänkt att förhandla fram ett nytt långsiktigt handelsavtal under övergångsperioden som skulle pågå fram till slutet av 2020. I avsaknad av avtal kommer WTO-regler att träda i kraft.
Folkomröstningen
"Lämna" vann folkomröstningen i juni 2016 med 51, 9% av omröstningen, eller 17, 4 miljoner röster; "Kvar" fick 48, 1%, eller 16, 1 miljoner. Valet var 72, 2%. Resultaten togs upp på brittisk basis, men de totala siffrorna döljer stora regionala skillnader: 53, 4% av de engelska väljarna stödde Brexit, jämfört med bara 38, 0% av skotska väljare. Eftersom England står för den stora majoriteten av Storbritanniens befolkning, gick stödet där i resultatet till Brexits fördel. Om omröstningen endast hade genomförts i Wales (där "Leave" också vann), Skottland och Nordirland, skulle Brexit ha fått mindre än 45% av rösterna.
Artikel 50 förhandlingsperiod
Processen att lämna EU formellt började den 29 mars 2017, då maj utlöste artikel 50 i Lissabonfördraget. Förenade kungariket hade ursprungligen två år från det datumet att förhandla om en ny relation med EU. Efter ett snabbt val den 8 juni 2017 förblev maj landets ledare. De konservativa tappade emellertid sin fulla majoritet i parlamentet och enades om en överenskommelse med Euroskeptic Democratic Unionist Party (DUP). Detta orsakade senare maj vissa svårigheter att få hennes uttagsavtal godkänd i parlamentet.
Samtal inleddes den 19 juni 2017. Frågor har kretsat runt processen, delvis för att Storbritanniens konstitution är oskrivet och delvis för att inget land har lämnat EU med artikel 50 tidigare (Algeriet lämnade EU: s föregångare genom sitt oberoende från Frankrike 1962, och Grönland - ett självstyrande dansk territorium - lämnade ett specialfördrag 1985).
Den 25 november 2018 enades Storbritannien och EU om ett 585-sidigt utträdesavtal, ett Brexit-avtal, som rör frågor som medborgarnas rättigheter, skilsmässor och den irländska gränsen.
Parlamentet röstade först om detta avtal på tisdagen den 15 januari 2019. Parlamentets ledamöter röstade 432-202 för att avvisa avtalet, det största nederlaget för en regering i Underhuset under senare tid.
Theresa May överlevde en röst om förtroende som hölls den 16 januari och hon avslöjade sin plan B den 21 januari. Planen kritiserades för att vara mycket lik den ursprungliga affären som hon presenterade.
Den 29 januari röstade parlamentsledamöter för maj för att återvända till Bryssel för att ta bort den kontroversiella irländska backstopdelen av hennes plan och ersätta den med alternativa arrangemang, men EU hade sagt att affären inte är öppen för förhandlingar på nytt. Backstoppen är en plan för att undvika en hård irländsk gräns om Storbritannien och EU inte tecknar en frihandelsavtal under övergångsperioden efter Brexit.
May sökte förändringar av den kontroversiella irländska backstopbestämmelsen för att vinna parlamentets stöd. Bakstoppet är avsett att vara tillfälligt, men Euroskeptiska parlamentsledamöter oroar sig för att det kommer att pågå på obestämd tid och kompromettera Storbritanniens autonomi. Hon anklagades också av Arbeiderpartiet för att "hänsynslöst springa dygnet runt" för att tvinga parlamentsledamöter att välja mellan hennes avtal och ett resultat utan avtal.
Parlamentsledamöter röstade emot hennes avtal med 391-242 röster den 12 mars trots May: s påstående om "rättsligt bindande" förändringar av avtalet, vilket sätter Storbritannien på väg till en Brexit utan avtal. Parlamentet gick in för att försena det och EU gav sitt tillstånd.
Den 27 mars fick ingen av de åtta Brexit-alternativen som röstades om av parlamentets ledamöter majoritet. May's avtal avvisades igen den 29 mars med en marginal på 58 röster, trots hennes löfte att avgå före nästa förhandlingsstadium om det skulle gå.
Den 28 augusti 2019 bad premiärminister Boris Johnson drottningen att avbryta parlamentet från mitten av september till den 14 oktober och hon godkände det. Detta betraktades som en knep för att hindra parlamentsledamöter från att blockera en kaotisk utgång från EU och vissa kallade det till och med ett slags kupp. Högsta domstolens 11 domare ansåg enhälligt flytten olaglig den 24 september och återkallade den.
Arbetarpartiet står inför sin egen kris efter att nästan ett dussin lagstiftare beslutade att lämna och bilda den oberoende gruppen i Underhuset. De skyllde Corbyns misslyckande med att hantera antisemitism i partiet och hans dåliga Brexit-politik. Tre parlamentsledamöter som tillhör Mays konservativa parti har också slutat att gå med i den oberoende gruppen. De klagade över att Tories politik och prioriteringar definieras av de hårda Euroskepticsna i partiet.
Brexit-förhandlingar
Storbritanniens ledande förhandlare i samtalen med Bryssel var David Davis, en Yorkshire-ledamot, fram till den 9 juli 2018, då han avgick. Han ersattes av bostadsminister Dominic Raab som Brexit-sekreterare. Raab avgick i protest över May-avtalet den 15 november 2018. Han ersattes av hälso- och socialvårdsminister Stephen Barclay dagen efter.
EU: s huvudförhandlare är Michel Barnier, en fransk politiker.
Förberedande samtal om samtal utsatte uppdelningar i de två sidornas inställningar till processen. Förenade kungariket ville förhandla om villkoren för sitt tillbakadragande tillsammans med villkoren för sin post-Brexit-relation till Europa, medan Bryssel ville göra tillräckliga framsteg på skilsmässovillkor senast i oktober 2017, först för att sedan gå vidare till en handelsavtal. I en koncession som både pro- och anti-Brexit-kommentatorer tog som ett tecken på svaghet accepterade brittiska förhandlare EU: s sekvensbestämda strategi.
Medborgarnas rättigheter
En av de mest politiskt taggiga frågorna inför Brexit-förhandlare har varit rättigheterna för EU-medborgare som bor i Storbritannien och Storbritannien som bor i EU.
Återtagningsavtalet möjliggör fri rörlighet för EU-medborgare och Storbritannien till övergångsperiodens slut. Efter övergångsperioden skulle de behålla sina bosättningsrättigheter om de fortsätter att arbeta, har tillräckliga resurser eller är relaterade till någon som gör det. För att uppgradera sin bosättningsstatus till permanent måste de ansöka om värdlandet. Dessa medborgares rättigheter kan plötsligt tas bort om Storbritannien kraschar utan att ratificera en överenskommelse.
EU-medborgare har alltmer lämnat Storbritannien sedan folkomröstningen. "EU: s nettomigration, medan den fortfarande ökar befolkningen som helhet, har sjunkit till en nivå som sågs senast 2009. Vi ser nu också fler EU8-medborgare - de från central- och östeuropeiska länder, till exempel Polen - som lämnar Storbritannien än att anlända, ”säger Jay Lindop, chef för Center for International Migration, i en kvartalsrapport från regeringen som släpptes i februari 2019.
Storbritanniens parlament kämpade för EU-medborgarnas rättigheter att stanna kvar i Storbritannien efter Brexit och offentliggjorde inhemska divisioner över migration. Efter folkomröstningen och Camerons avgång drog Mayas regering slutsatsen att den hade rätten under det "kungliga prerogativet" att utlösa artikel 50 och inleda den formella återkallelseprocessen på egen hand. Den brittiska högsta domstolen grep in och beslutade att parlamentet måste godkänna åtgärden, och House of Lords ändrade den resulterande lagförslaget för att garantera EU-födda invånares rättigheter. Underhuset - som hade Tory-majoritet vid den tiden - slog till ändringsförslaget och det oändrade lagförslaget blev lag 16 mars 2017.
De konservativa motståndarna mot ändringsförslaget hävdade att ensidiga garantier eroderade Storbritanniens förhandlingsposition, medan de som förespråkade att EU-medborgare inte bör användas som "förhandlingschips." Ekonomiska argument innehöll också: medan en tredjedel av de brittiska utlandsstaterna i Europa är pensionärer, är EU-migranter mer troligt att vara i arbete än infödda briter. Detta faktum tyder på att EU-migranter är större bidragsgivare till ekonomin än deras brittiska motsvarigheter. sedan igen, "Lämna" supportrar läsa dessa uppgifter som pekar på utländsk konkurrens om knappa jobb i Storbritannien.
Brexit Financial Settlement
"Brexit-propositionen" är den finansiella uppgörelse som Storbritannien är skyldig Bryssel efter dess utträde.
Avdragsavtalet nämner inte en specifik siffra, men det beräknas uppgå till 39 miljarder pund, enligt Downing Street. Den totala summan inkluderar det ekonomiska bidraget Storbritannien kommer att ge under övergångsperioden eftersom det kommer att agera som EU: s medlemsland och dess bidrag till EU: s utestående 2020-budgetåtaganden.
Storbritannien kommer också att få finansiering från EU-program under övergångsperioden och en andel av dess tillgångar i slutet av det, vilket inkluderar det kapital det betalade till Europeiska investeringsbanken (EIB).
En överenskommelse i december 2017 löste denna långvariga stickningspunkt som hotade helt att spåra förhandlingar. Barniers team lanserade den första volleyen i maj 2017 med utgivandet av ett dokument med en lista över de 70 udda enheter som det skulle ta hänsyn till när man lagde fram lagförslaget. Financial Times bedömde att det begärda bruttobeloppet skulle vara 100 miljarder euro; efter vissa brittiska tillgångar, skulle den slutliga räkningen vara "i området mellan 55 och 75 miljarder euro."
Davis 'team vägrade under tiden EU: s krav att lägga fram Storbritanniens föredragna metod för att stämma lagförslaget. I augusti berättade han för BBC att han inte skulle åta sig en siffra i oktober, tidsfristen för att bedöma "tillräckligt med framsteg" i frågor som räkningen. Följande månad berättade han till Underhuset att Brexit-förhandlingsförslagen skulle kunna pågå "under hela förhandlingens varaktighet."
Davis presenterade denna vägran för House of Lords som en förhandlings taktik, men inrikespolitiken förklarar förmodligen hans motståndskraft. Boris Johnson, som kämpade för Brexit, kallade EU-uppskattningar "utpressande" den 11 juli 2017, och enades med en Tory-parlamentsledamot om att Bryssel kunde "gå i visselpipa" om de ville "ett öre."
I sitt anförande i september 2017 i Florens sade dock May's talesmän att Storbritannien skulle "respektera de åtaganden som vi har gjort under vårt medlemskap." Michel Barnier bekräftade till reportrar i oktober 2019 att Storbritannien skulle betala det som var skyldigt.
Nordirlands gräns
Det nya uttagsavtalet ersätter den kontroversiella irländska bestämmelsen om backstop med ett protokoll. Den reviderade affären säger att hela Storbritannien kommer att lämna EU: s tullunion vid Brexit, men Nordirland kommer att följa EU: s förordningar och momslagar när det gäller varor och den brittiska regeringen samlar in momsen för EU: s räkning. Detta innebär att det kommer att finnas begränsade tullgränser i Irländska havet med kontroller i större hamnar. Fyra år efter övergångsperiodens slut kommer Nordirlands församling att kunna rösta om detta arrangemang.
Bakstoppet framkom som den främsta orsaken till Brexit-förbindelsen. Det var en garanti för att det inte skulle finnas någon "hård gräns" mellan Nordirland och Irland. Det var en försäkring som höll Storbritannien i EU: s tullunion med Nordirland efter EU: s regler för den inre marknaden. Bakstoppet, som var avsett att tillfälligt och ersättas av ett senare avtal, kunde endast tas bort om både Storbritannien och EU gav sitt samtycke. May kunde inte få tillräckligt med stöd för sin affär på grund av det. Euroskeptiska parlamentsledamöter ville att hon skulle lägga till juridiskt bindande förändringar eftersom de var rädda för att det skulle äventyra landets autonomi och skulle kunna bestå på obestämd tid. EU-ledare har hittills vägrat att ta bort den och har också uteslutit en tidsbegränsning eller att ge Storbritannien befogenhet att ta bort den. Den 11 mars 2019 undertecknade de två sidorna en pakt i Strasbourg som inte ändrade återtagandeavtalet utan lägger till "meningsfulla juridiska försäkringar." Det räckte inte för att övertyga hårdlina Brexiteers.
I årtionden under andra hälften av 1900-talet skada våld mellan protestanter och katoliker Nordirland, och gränsen mellan den brittiska landsbygden och Irland i söder militariserades. 1998 års fredagavtal gjorde gränsen nästan osynlig, med undantag för hastighetsbegränsningsskyltar, som växlar från mil per timme i norr till kilometer per timme i söder.
Både brittiska och EU-förhandlare oroar sig för konsekvenserna av att återupprätta gränskontroller, vilket Storbritannien kan behöva göra för att få slut på EU: s rörlighet. Ändå lämnar tullunionen utan att införa tullkontroller vid den nordirländska gränsen eller mellan Nordirland och resten av Storbritannien lämnar dörren vidöppen för smuggling. Denna betydande och unika utmaning är en av orsakerna till att "mjuk Brexit" förespråkar mest citerar för att stanna i EU: s tullunion och kanske dess inre marknad. Med andra ord kan Nordirlands kondom ha skapat en bakdörr för en mjuk Brexit.
Frågan kompliceras ytterligare av Tories val av det nordirländska demokratiska unionistpartiet som koalitionspartner: DUP motsatte sig Langfredagsavtalet och - till skillnad från de konservativa ledarna vid den tiden - kampanj för Brexit. Enligt långfredagsavtalet är den brittiska regeringen skyldig att övervaka Nordirland med "rigorös opartiskhet". det kan vara svårt för en regering som beror på ett partis samarbete med en överväldigande protestantisk stödbas och historiska anslutningar till protestantiska paramilitära grupper.
Argument för och mot Brexit
"Lämna" väljarna baserade sitt stöd för Brexit på en mängd olika faktorer, inklusive den europeiska skuldkrisen, invandring, terrorism och det upplevda draget av Bryssel byråkrati mot den brittiska ekonomin. Storbritannien har länge varit på vakt mot Europeiska unionens projekt, vilket Leaves känner hotar Storbritanniens suveränitet: landet har aldrig valt EU: s monetära union, vilket innebär att det använder pundet istället för euron. Det förblev också utanför Schengenområdet, vilket innebär att det inte delar öppna gränser med ett antal andra europeiska länder.
Motståndare från Brexit citerar också ett antal rationaler för sin ställning. En är risken för att dra sig ur EU: s beslutsprocess, med tanke på att det är den överlägset största destinationen för den brittiska exporten. En annan är de ekonomiska och samhälleliga fördelarna med EU: s "fyra friheter": fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor över gränserna. En vanlig tråd i båda argumenten är att att lämna EU skulle destabilisera den brittiska ekonomin på kort sikt och göra landet fattigare på lång sikt. I juli 2018 led May's kabinett ytterligare en uppskakning när Boris Johnson avgick som Storbritanniens utrikesminister och David Davis avgick som Brexit-minister över Mays planer om att hålla nära band till EU. Johnson ersattes av Jeremy Hunt, som gynnar en mjuk Brexit.
Vissa statliga institutioner stödde de kvarvarande ekonomiska argumenten: Bank of Englands guvernör Mark Carney kallade Brexit "den största inhemska risken för finansiell stabilitet" i mars 2016 och följande månad beräknade finansministeriet varaktiga skador på ekonomin under någon av tre möjliga efter Brexit scenarier: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EEA) som Norge har; en förhandlad handelsavtal som den som tecknades mellan EU och Kanada i oktober 2016; och medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO).
| Den årliga effekten av att lämna EU på Storbritannien efter 15 år (skillnad från att vara i EU) | |||
|---|---|---|---|
| EES | Förhandlat bilateralt avtal | WTO | |
| BNP-nivå - central | -3, 8% | -6, 2% | -7, 5% |
| BNP-nivå | -3, 4% till -4, 3% | -4, 6% till -7, 8% | -5, 4% till -9, 5% |
| BNP per capita - central * | - 1100 £ | - 1800 £ | - 2100 £ |
| BNP per capita* | - £ 1 000 till - 1 200 £ | - £ 1.300 till - £ 2.200 | - 1 500 pund till - 2 700 pund |
| GPD per hushåll - central * | - 2600 £ | - 4300 £ | - 5200 £ |
| BNP per hushåll * | - £ 2.400 till - £ 2.900 | - £ 3.200 till - 5.400 £ | - £ 3 700 till - 6 600 pund |
| Nettoeffekt på kvitton | - 20 miljarder pund | - 36 miljarder pund | - 45 miljarder pund |
Anpassad från HM Treasury-analys: den långsiktiga ekonomiska effekten av EU-medlemskap och alternativen, april 2016; * uttryckt i 2015 års BNP 2015-priser, avrundat till närmaste 100 £.
Lämna supportrar tenderade att rabattera sådana ekonomiska prognoser under etiketten "Projektets rädsla." En pro-Brexit-outfit som är associerad med Storbritanniens självständighetsparti (UKIP), som grundades för att motsätta sig EU-medlemskap, svarade med att säga att skattkammarens ”värsta fall-scenarie på 4 300 £ per hushåll är ett pris för källare för återställande av nationellt oberoende och säkra, säkra gränser. "
Även om Leaves har haft en tendens att betona frågor om nationell stolthet, säkerhet och suveränitet, samlar de också ekonomiska argument. Boris Johnson, som var borgmästare i London fram till maj 2016 och blev utrikesminister när May tillträdde, sade till exempel före omröstningen, "EU-politiker skulle slå ner dörren för en handelsavtal" dagen efter omröstningen, i ljuset av deras "kommersiella intressen." Labour Leave, den pro-Brexit Labour-gruppen, författade en rapport med en grupp ekonomer i september 2017 som förutspådde en 7% ökning av den årliga BNP, där de största vinsterna går till de lägsta inkomsterna.
Vote Leave, den officiella pro-Brexit-kampanjen, toppade sidan "Why Vote Leave" på sin webbplats med påståendet att Storbritannien kunde spara 350 miljoner pund per vecka: "vi kan spendera våra pengar på våra prioriteringar som NHS [National Health] Service], skolor och bostäder. " I maj 2016 sade den brittiska statistikmyndigheten, ett oberoende offentligt organ, att siffran är grov snarare än netto, "är vilseledande och undergräver förtroendet för officiell statistik." En undersökning i mitten av juni av Ipsos MORI fann dock att 47% av landet trodde påståendet. Dagen efter folkomröstningen, nekade Nigel Farage, som medstiftade UKIP och ledde den fram till november, figuren och sa att han inte var nära kopplad till Vote Leave. Maj har också avböjt att bekräfta Vote Lights NHS-löften sedan tillträdet.
Brexit Economic Response
Till dess att en exitavtal slutförts eller tidsfristen för förhandlingar som fastställs i artikel 50 löper ut förblir Storbritannien i EU, båda som gynnas av sina handelslänkar och som omfattas av dess lagar och förordningar.
Ändå har beslutet att lämna EU påverkat Storbritanniens ekonomi.
Landets BNP-tillväxt avtog till cirka 1, 5% 2018 från 1, 8% 2017 och 1, 9% 2016 när affärsinvesteringarna sjönk. IMF förutspår att landets ekonomi kommer att växa med 1, 5% 2019 och 2020. Bank of England sänkte sin tillväxtprognos för 2019 till 1, 2%, den lägsta sedan finanskrisen.
Den brittiska arbetslösheten nådde en 44-årig låg nivå med 3, 9% under de tre månaderna till januari 2019. Experter tillskriver detta arbetsgivare som föredrar att behålla arbetstagare istället för att investera i nya stora projekt.
År 2018 lyckades pundet klöva tillbaka de förluster det drabbades efter Brexit-omröstningen men reagerade negativt när sannolikheten för en Brexit utan avtal ökade. Valutan skulle kunna samlas om en "mjuk Brexit" -handel passeras eller Brexit försenas.
Medan fallet i pundets värde har hjälpt exportörer, överfördes det högre priset på import till konsumenterna och har haft en betydande inverkan på den årliga inflationstakten. KPI-inflationen nådde 3, 1% under de 12 månaderna fram till november 2017, en närmast sex år hög nivå som väl överskred Bank of Englands 2% -mål. Inflationen började så småningom sjunka under 2018 med nedgången i olje- och gaspriser och låg på 1, 8% i januari 2019.
I rapporten från juli 2017 från House of Lords citerades bevis för att brittiska företag skulle behöva höja lönerna för att locka inhemska arbetare efter Brexit, vilket "sannolikt kommer att leda till högre priser för konsumenterna."
Internationell handel förväntas sjunka på grund av Brexit, även om Storbritannien förhandlar om en mängd frihandelsavtal. Dr. Monique Ebell, tidigare forskningsdirektör vid National Institute of Economic and Social Research, förutspår en minskning med -22% av den totala brittiska handeln med varor och tjänster om EU-medlemskap ersätts av ett frihandelsavtal. Andra frihandelsavtal skulle förmodligen inte kunna ta slut: Ebell ser en pakt med BRIICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Indonesien, Kina och Sydafrika) som ökar den totala handeln med 2, 2%; en pakt med USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland skulle göra något bättre, med 2, 6%.
"Den inre marknaden är ett mycket djupt och omfattande handelsavtal som syftar till att minska icke-tullhinder", skrev Ebell i januari 2017, "medan de flesta icke-EU-avtal [frihandelsavtal] verkar vara ganska ineffektiva att minska de icke-tullhinder som är viktiga för tjänstehandeln. "
Juni 2017 Allmän val
Den 18 april krävde maj att ett snabbt val skulle hållas den 8 juni, trots tidigare löften om att inte hålla ett förrän 2020. Vid den tidpunkt föreslagna pollningen skulle maj utöka sin smala parlamentariska majoritet på 330 platser (det finns 650 platser i commons). Arbetskraften fick snabbt i opinionsundersökningarna, dock med hjälp av en pinsam Tory-flip-flop på ett förslag om gods för att finansiera livslängd.
De konservativa förlorade sin majoritet och vann 318 platser till Labours 262. Det skotska nationella partiet vann 35, med andra partier som tog 35. Det resulterande hängde parlamentet tvivlade på May's mandat att förhandla om Brexit och ledde ledarna för Labour och Liberal Democrats att kalla i maj att avgå.
När han talade framför premiärministerns bostad vid Downing Street 10, slog May sig bort och kräver att hon lämnar sin tjänst och säger: "Det är uppenbart att endast det konservativa och unionistiska partiet" - Tories officiella namn - "har legitimiteten och förmågan att tillhandahålla den säkerheten genom att beordra en majoritet i Underhuset. " De konservativa träffade en överenskommelse med Demokratiska Unionistpartiet i Nordirland, som vann 10 platser, för att bilda en koalition. Partiet är lite känt utanför Nordirland, bedömt av en våg av nyfikna Google-sökningar som fick DUP: s webbplats att krascha.
Maj presenterade valet som en chans för de konservativa att stärka sitt mandat och stärka sin förhandlingsposition med Bryssel. Men detta backfired.
"Valet tjänade till att sprida, inte koncentrera den politiska makten, särskilt med avseende på Brexit, " skrev Sky News politiska korrespondent Lewis Goodall . " Sedan valnatt har Bryssel inte bara handlat om nummer 10 utan i själva verket också House of Commons."
Efter valet förväntade många sig att regeringens Brexit-ställning skulle mjuka, och de hade rätt. Maj släppte en vitbok från Brexit i juli 2018 som nämnde ett "associeringsavtal" och ett frihandelsområde för varor med EU. David Davis avgick som Brexit-sekreterare och Boris Johnson avgick som utrikesminister i protest.
Men valet ökade också möjligheten till en Brexit utan avtal. Som Financial Times förutspådde gjorde resultatet maj mer sårbart för press från Euroskeptics och hennes koalitionspartner. Vi såg detta spelar ut med den irländska backstop tussle.
När hennes position försvagades kämpade May för att förena sitt parti bakom sin affär och behålla kontrollen över Brexit.
Skottlands oberoende folkomröstning
Politikare i Skottland pressade på för en andra oberoende folkomröstning i kölvattnet av Brexit-omröstningen, men resultaten av valet den 8 juni 2017 kastade en aning över deras ansträngningar. Det skotska nationella partiet (SNP) tappade 21 platser i Westminster-parlamentet, och den 27 juni 2017 sa den skotska första ministeren Nicola Sturgeon att hennes regering vid Holyrood skulle "återställa" sin tidsplan för självständighet för att fokusera på att leverera en "mjuk Brexit."
Inte ett skotskt lokalt område röstade för att lämna EU, enligt Storbritanniens valkommission, även om Moray kom nära 49, 9%. Landet som helhet avvisade folkomröstningen med 62, 0% till 38, 0%. Eftersom Skottland bara innehåller 8, 4% av Storbritanniens befolkning, uppvägdes dock dess röst att förbli - tillsammans med Nordirland, som bara svarar för 2, 9% av Storbritanniens befolkning - av stöd för Brexit i England och Wales.
Skottland gick med England och Wales för att bilda Storbritannien 1707, och förhållandet har ibland varit tumult. SNP, som grundades på 1930-talet, hade bara sex av 650 platser i Westminster under 2010. Året därpå bildade det emellertid en majoritetsregering i det avvecklade skotska parlamentet vid Holyrood, delvis på grund av sitt löfte om att hålla en folkomröstning om skotsk oberoende.
2014 Scottish Independence Referendum
Den folkomröstningen, som hölls 2014, fick den oberoende sidan att förlora med 44, 7% av rösterna. valdeltagande var 84, 6%. Men långt ifrån att sätta självständighetsfrågan vilande, röstade dock omröstningen upp stöd för nationalisterna. SNP vann 56 av 59 skotska platser i Westminster året efter och tog förbi Lib Dems för att bli det tredje största partiet i Storbritannien totalt. Storbritanniens valkarta visade plötsligt en bländande klyftan mellan England och Wales - dominerat av Tory blue med enstaka lapp av röd Labour - och helt gula Skottland.
När Storbritannien röstade för att lämna EU fullbordade Skottland. En kombination av stigande nationalism och starkt stöd för Europa ledde nästan omedelbart till krav på en ny folkomröstning om oberoende. När Högsta domstolen beslutade den 3 november 2017, att avskaffade nationella församlingar som Skottlands parlament inte kan lägga ned veto mot Brexit, blev kraven högre. Den 13 mars samma år krävde Sturgeon att en andra folkomröstning skulle hållas hösten 2018 eller våren 2019. Holyrood stödde henne med en omröstning av 69 till 59 den 28 mars, dagen innan majs regering utlöste artikel 50.
Sturgeons föredragna tidsinställning är betydande eftersom den tvååriga nedräkningen som inleddes med artikel 50 kommer att avslutas våren 2019 då politiken kring Brexit kan vara särskilt flyktig.
Hur skulle självständighet se ut?
Skottlands ekonomiska situation ställer också frågor om dess hypotetiska framtid som ett självständigt land. Kraschen i oljepriset har slagit de offentliga finanserna. I maj 2014 förutspådde skatteintäkterna 2015-2016 från Nordsjöns borrning på 3, 4 miljarder pund till 9 miljarder pund men samlade 60 miljoner pund, mindre än 1, 0% av prognosernas mittpunkt. I själva verket är dessa siffror hypotetiska, eftersom Skottlands ekonomi inte är helt uppdelade, men beräkningarna är baserade på landets geografiska andel av borrning i Nordsjön, så de illustrerar vad det kan förvänta sig som en oberoende nation.
Debatten om vilken valuta ett oberoende Skottland skulle använda har återupplivats. Tidigare SNP-ledare Alex Salmond, som var Skottlands första minister fram till november 2014, berättade för Financial Times att landet kunde överge pundet och införa sin egen valuta, vilket låter det flyta fritt eller knyta det till sterling. Han uteslutte att ansluta sig till euron, men andra hävdar att det skulle krävas för Skottland att gå med i EU. En annan möjlighet skulle vara att använda pundet, vilket skulle innebära att man tappar kontrollen över penningpolitiken.
Upsides för vissa
Å andra sidan kan en svag valuta som flyter på globala marknader vara en välsignelse för brittiska producenter som exporterar varor. Branscher som förlitar sig mycket på export kan faktiskt få en viss fördel. 2015 var de 10 bästa exporten från Storbritannien (i USD):
- Maskiner, motorer, pumpar: 63, 9 miljarder US $ (13, 9% av den totala exporten)
- Ädelstenar, ädelmetaller: 53 miljarder dollar (11, 5%)
- Fordon: 50, 7 miljarder dollar (11%)
- Läkemedel: 36 miljarder dollar (7, 8%)
- Olja: 33, 2 miljarder dollar (7, 2%)
- Elektronisk utrustning: 29 miljarder dollar (6, 3%)
- Flygplan, rymdskepp: 18, 9 miljarder dollar (4, 1%)
- Medicinsk utrustning: 18, 4 miljarder dollar (4%)
- Organiska kemikalier: 14 miljarder dollar (3%)
- Plast: 11, 8 miljarder dollar (2, 6%)
Vissa sektorer är beredda att dra nytta av en utgång. Multinationella företag som listas på FTSE 100 kommer sannolikt att vinsten ökar till följd av ett mjukt pund. En svag valuta kan också gynna turism, energi och servicebranschen.
I maj 2016 föreslog Indiens statsbank (SBIN.NS), Indiens största affärsbank, att Brexit skulle gynna Indien ekonomiskt. Medan man lämnar euroområdet innebär att Storbritannien inte längre kommer att ha tillgång till Europas inre marknad, men det kommer att möjliggöra mer fokus på handeln med Indien. Indien kommer också att ha mer handlingsutrymme om Storbritannien inte längre följer europeiska handelsregler och förordningar.
Handel efter Storbritannien och EU efter Brexit
May förespråkade en "hård" Brexit, vilket innebar att Storbritannien skulle lämna EU: s inre marknad och tullunion och sedan förhandla om en handelsavtal för att styra deras framtida relation. Dessa förhandlingar skulle ha genomförts under en övergångsperiod som börjar när ett äktenskapsskillnad ratificeras. De konservativa fattiga uppvisningarna i snäppvalet i juni 2017 krävde folkligt stöd för en hård Brexit i fråga, och många i pressen spekulerade att regeringen kunde ta en mjukare linje. Brexit vitbok som släpptes i juli 2018 avslöjade planer för en mjukare Brexit. Det var för mjukt för många parlamentsledamöter som tillhörde hennes parti och för våldsamma för EU.
Vitboken säger att regeringen planerar att lämna EU: s inre marknad och tullunion. However, it proposes the creation of a free trade area for goods which would "avoid the need for customs and regulatory checks at the border and mean that businesses would not need to complete costly customs declarations. And it would enable products to only undergo one set of approvals and authorizations in either market, before being sold in both." This means the UK will follow EU single market rules when it comes to goods.
The White Paper acknowledged that a borderless customs arrangement with the EU – one that allowed the UK to negotiate free trade agreements with third countries – is "broader in scope than any other that exists between the EU and a third country."
The government is right that there is no example of this kind of relationship in Europe today. The four broad precedents that do exist are the EU's relationship with Norway, Switzerland, Canada, and World Trade Organization members.
The Norway Model: Join the EEA
The first option would be for the UK to join Norway, Iceland, and Lichtenstein in the European Economic Area (EEA), which provides access to the EU's single market for most goods and services (agriculture and fisheries are excluded). At the same time, the EEA is outside the customs union, so Britain could enter into trade deals with non-EU countries. The arrangement is hardly a win-win, however: the UK would be bound by some EU laws while losing its ability to influence those laws through the country's European Council and European Parliament voting rights. In September 2017, May called this arrangement an unacceptable "loss of democratic control."
David Davis expressed interest in the Norway model in response to a question he received at the US Chamber of Commerce in Washington. "It's something we've thought about but it's not at the top of our list." He was referring specifically to the European Free Trade Association (EFTA), which like the EEA offers access to the single market, but not the customs union. EFTA was once a large organization, but most of its members have left to join the EU. Today it comprises Norway, Iceland, Lichtenstein, and Switzerland; all but Switzerland are also members of the EEA.
The Switzerland Model
Switzerland's relationship to the EU, which is governed by around 20 major bilateral pacts with the bloc, is broadly similar to the EEA arrangement. Along with these three, Switzerland is a member of the European Free Trade Association (EFTA). Switzerland helped set up the EEA, but its people rejected membership in a 1992 referendum.
The country allows free movement of people and is a member of the passport-free Schengen Area. It is subject to many single market rules, without having much say in making them. It is outside the customs union, allowing it to negotiate free trade agreements with third countries; usually, but not always, it has negotiated alongside the EEA countries. Switzerland has access to the single market for goods (with the exception of agriculture), but not services (with the exception of insurance). It pays a modest amount into the EU's budget.
Brexit supporters who want to "take back control" would be unlikely to embrace the concessions the Swiss have made on immigration, budget payments, and single market rules. The EU would probably not want a relationship modeled on the Swiss example, either: Switzerland's membership in EFTA but not the EEA, Schengen but not the EU, is a messy product of the complex history of European integration and – what else – a referendum.
The Canada Model: A Free Trade Agreement
A third option is to negotiate a free trade agreement with the EU along the lines of the Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA), a pact the EU has finalized with Canada but not ratified. The most obvious problem with this approach is that the UK has only two years from the triggering of Article 50 to negotiate such a deal. The EU has refused to discuss a future trading relationship until December at the earliest.
To give a sense of how tight that timetable is, CETA negotiations began in 2009 and were concluded in 2014. Three years later, a small minority of the EU's 28 national parliaments have ratified the deal. Persuading the rest could take years. Even subnational legislatures can stand in the way of a deal: the Walloon regional parliament, which represents fewer than 4 million mainly French-speaking Belgians, single-handedly blocked CETA for a few days in 2016. In order to extend the two-year deadline for leaving the EU, Britain would need unanimous approval from the EU 27. Several British politicians, including Chancellor of the Exchequer Philip Hammond, have stressed the need for a transitional deal of a few years so that – among other reasons – Britain can negotiate EU and third country trade deals; the notion has met with resistance from hard-line Brexiteers, however.
In some ways, comparing Britain's situation to Canada's is misleading. Canada already enjoys free trade with the United States through NAFTA, meaning that a trade deal with the EU is not as crucial as it is for the UK Canada's and Britain's economies are also very different: CETA does not include financial services, one of Britain's biggest exports to the EU.
Speaking in Florence in September 2017, May said the UK and EU "can do much better" than a CETA-style trade agreement, since they're beginning from the "unprecedented position" of sharing a body of rules and regulations. She did not elaborate on what "much better" would look like, besides calling on both parties to be "creative as well as practical."
Monique Ebell, formerly of the National Institute of Economic and Social Research stresses that even with an agreement in place, non-tariff barriers are likely to be a significant drag Britain's trade with the EU: she expects total British foreign trade – not just flows to and from the EU – under an EU-UK trade pact. She reasons that free-trade deals do not generally handle services trade well. Services are a major component of Britain's international trade; the country enjoys a trade surplus in that segment, which is not the case for goods. Free trade deals also struggle to rein in non-tariff barriers. Admittedly Britain and the EU are starting from a unified regulatory scheme, but divergences will only multiply post-Brexit.
WTO: Go It Alone
You want out? You're out. If Britain and the EU cannot come to an agreement regarding a future relationship, they will revert to the World Trade Organization (WTO) terms. Even this default would not be entirely straightforward, however. Since Britain is currently a WTO member through the EU, it will have to split tariff schedules with the bloc and divvy out liabilities arising from ongoing trade disputes. This work has already begun.
Trading with the EU on WTO terms is the "no-deal" scenario the Conservative government has presented as an acceptable fallback – though most observers see this as a negotiating tactic. British Secretary of State for International Trade Liam Fox said in July 2017, "People talk about the WTO as if it would be the end of the world. But they forget that is how they currently trade with the United States, with China, with Japan, with India, with the Gulf, and our trading relationship is strong and healthy."
For certain industries, however, the EU's external tariff would hit hard: Britain exports 77% of the cars it manufactures, and 58% of these go to Europe. The EU levies 10% tariffs on imported cars. Monique Ebell of the NIESR estimated that leaving the EU single market would reduce overall British goods and services trade – not just that with the EU – by 22-30%.
Nor will the UK only be giving up its trade arrangements with the EU: under any of the scenarios above, it will probably lose the trade agreements the bloc has struck 63 third countries, as well as progress in negotiating other deals. Replacing these and adding new ones is an uncertain prospect. In a September 2017 interview with Politico, Trade Secretary Liam Fox said his office – formed in July 2016 – has turned away some third countries looking to negotiate free trade deals because it lacks the capacity to negotiate.
Fox wants to roll the terms of existing EU trade deals over into new agreements, but some countries may be unwilling to give Britain (66 million people, $2.6 trillion GDP) the same terms as the EU (excluding Britain, around 440 million people, $13.9 trillion GDP).
Negotiations with third countries are technically not allowed while Britain remains an EU member, but even so informal talks have begun, particularly with the US
Påverkan på USA
Companies in the US across a wide variety of sectors have made large investments in the UK over many years. American corporations have derived 9% of global foreign affiliate profit from the United Kingdom since 2000. In 2014 alone, US companies invested a total of $588 billion into Britain. The US also hires a lot of Brits. In fact, US companies are one of the UK's largest job markets. The output of US affiliates in the United Kingdom was $153 billion in 2013. The United Kingdom plays a vital role in corporate America's global infrastructure from assets under management, international sales, and research and development (R&D) advancements. American companies have viewed Britain as a strategic gateway to other countries in the European Union. Brexit will jeopardize the affiliate earnings and stock prices of many companies strategically aligned with the United Kingdom, which may see them reconsider their operations with British and European Union members.
American companies and investors that have exposure to European banks and credit markets may be affected by credit risk. European banks may have to replace $123 billion in securities depending on how the exit unfolds. Furthermore, UK debt may not be included in European banks' emergency cash reserves, creating liquidity problems. European asset-backed securities have been in decline since 2007. This decline is likely to intensify now that Britain has chosen to leave.
Who's Next to Leave the EU?
Political wrangling over Europe is not limited to Britain. Most EU members have strong euroskeptic movements that, while they have so far struggled to win power at the national level, heavily influence the tenor of national politics. In a few countries, there is a chance that such movements could secure referendums on EU membership.
In May 2016, global research firm IPSOS released a report showing that a majority of respondents in Italy and France believe their country should hold a referendum on EU membership.
Italien
The fragile Italian banking sector has driven a wedge between the EU and the Italian government, which has provided bailout funds in order to save mom-and-pop bondholders from being "bailed-in, " as EU rules stipulate. The government had to abandon its 2019 budget when the EU threatened it with sanctions. It lowered its planned budget deficit from 2.4% of GDP to 2.04%.
Matteo Salvini, the far-right head of Italy's Northern League and the country's deputy prime minister, called for a referendum on EU membership hours after the Brexit vote, saying, "This vote was a slap in the face for all those who say that Europe is their own business and Italians don't have to meddle with that." The Northern League has an ally in the populist Five Star Movement (M5S), whose founder, former comedian Beppe Grillo, has called for a referendum on Italy's membership in the euro – though not the EU. The two parties formed a coalition government in 2018 and made Giuseppe Conte prime minister. Conte ruled out the possibility of "Italexit" in 2018 during the budget standoff.
Frankrike
Marine Le Pen, the leader of France's euroskeptic National Front (FN), hailed the Brexit vote as a win for nationalism and sovereignty across Europe: "Like a lot of French people, I'm very happy that the British people held on and made the right choice. What we thought was impossible yesterday has now become possible." She lost the French presidential election to Emmanuel Macron in May 2017, gaining just 33.9% of votes.
Macron has warned that the demand for "Frexit" will grow if the EU does not see reforms. According to a Feb. 2019 IFOP poll, 40% of French citizens want the country to leave the EU. Frexit is also one of the demands of the yellow vest protesters.
Jämför investeringskonton Leverantörs namn Beskrivning Annonsörens upplysning × Erbjudandena som visas i denna tabell kommer från partnerskap från vilka Investopedia erhåller ersättning.