Skatteobalans
Skatteobalans avser en situation där alla regeringens framtida skuldförpliktelser skiljer sig från de framtida inkomstströmmarna. Förpliktelserna och inkomstströmmarna mäts till respektive nuvärde och diskonteras till riskfri ränta plus en viss spridning. Skatteobalanser kan uppstå för en regering vid varje given tidpunkt. Om det finns en fortsatt positiv skattemässig obalans kommer skatteintäkterna sannolikt att öka i framtiden, vilket gör att nuvarande och framtida hushållskonsumtion faller.
BREAKING NOWN Fiskal obalans
Det finns två huvudtyper av skatteobalans. En vertikal skatteobalans beskriver en situation där intäkterna inte matchar utgifterna för olika regeringsnivåer. En horisontell obalans beskriver en situation där intäkterna inte matchar utgifterna för olika regioner i landet. Horisontella skattemässiga obalanser kräver utjämningsöverföringar eller betalningar till en stat eller provins från den federala regeringen för att kompensera monetära obalanser mellan olika delar av landet. En vertikal skattemässig obalans är en strukturell fråga och kräver att inkomster och utgiftsansvar omfördelas.
En horisontell skattemässig obalans uppstår när subnationella regeringar inte har samma kapacitet när det gäller att samla in pengar från sina skattegrunder och tillhandahålla vissa tjänster. Denna typ av skatteobalans skapar skillnader i skattemässiga nettofördelar, som är en kombination av skattenivåer och offentliga tjänster. Dessa fördelar är också grundorsaken till horisontella skattemässiga skillnader som så småningom kräver utjämningsbetalningar.
Konsekvenser av skattemässig obalans
Den grekiska skuldkrisen hade sitt ursprung i skattemässiga försummelser, eller slöseri och överdrivna utgifter, från tidigare regeringar. Efter att Grekland anslöt sig till Europeiska gemenskapen 1981 var dess ekonomi och ekonomi i god form, men dess finansiella situation försämrades dramatiskt under de kommande 30 åren. Den populistiska panhelleniska socialistiska rörelsen (PASOK) växlade med makten med New Democracy Party. I ett fortsatt anbud för att hålla sina väljare lyckliga antog båda partierna liberal välfärdspolitik som skapade en ineffektiv ekonomi. Som ett resultat av låg produktivitet, erodering av konkurrenskraften och snabbt skatteundandragande tyckte regeringen till ett enormt skuldförluster för att hålla partiet igång.
Greklands inträde i euroområdet 2001 och antagandet av euron gjorde det mycket lättare för regeringen att låna. Grekiska obligationsräntor och räntor sjönk kraftigt när de konvergerade med starka EU-medlemmar som Tyskland. Som ett resultat ökade den grekiska ekonomin, med en reala BNP-tillväxt i genomsnitt 3, 9 procent per år mellan 2001 och 2008.
Finanskrisen 2008–2009 fick dock investerare och borgenärer att fokusera på de stora statsskuldbelastningarna i USA och Europa. Som standard har en verklig möjlighet börjat investerare kräva mycket högre avkastning på statsskuld som utfärdats av Grekland som kompensation för denna ökade risk. När Greklands ekonomi minskade efter krisen, skedde dess skuld-till-BNP-kvot.
Jämför investeringskonton Leverantörs namn Beskrivning Annonsörens upplysning × Erbjudandena som visas i denna tabell kommer från partnerskap från vilka Investopedia erhåller ersättning.