En introduktion till den indiska aktiemarknaden

Mark Twain delade en gång världen i två slags människor: de som har sett det berömda indiska monumentet, Taj Mahal och de som inte har gjort det. Detsamma kan sägas om investerare.

Det finns två typer av investerare: de som vet om investeringsmöjligheterna i Indien och de som inte gör det. Indien kan se ut som en liten prick för någon i USA, men vid närmare granskning hittar du samma saker som du kan förvänta dig av alla lovande marknader.

Här ger vi en översikt över den indiska aktiemarknaden och hur intresserade investerare kan få exponering.

(För relaterad läsning, kolla in Grundläggande om hur Indien tjänar sina pengar .)

BSE och NSE

Det mesta av handeln på den indiska aktiemarknaden sker på dess två börser: Bombay Stock Exchange (BSE) och National Stock Exchange (NSE). BSE har funnits sedan 1875. NSE grundades å andra sidan 1992 och började handeln 1994. Båda börserna följer emellertid samma handelsmekanism, öppettider, avvecklingsprocess etc. Vid det sista antalet, BSE hade mer än 5 000 noterade företag, medan den rivaliserande NSE hade cirka 1 600. Av alla börsnoterade företag på BSE utgör endast cirka 500 företag mer än 90% av dess marknadsvärde. resten av publiken består av mycket illikvida aktier.

Nästan alla betydande företag i Indien är noterade på båda börserna. NSE åtnjuter en dominerande andel i spothandel med cirka 70% av marknadsandelen från och med 2009 och nästan ett komplett monopol i derivathandel med cirka 98% av denna marknad, även från 2009. Båda börserna tävlar om orderflödet som leder till minskade kostnader, marknadseffektivitet och innovation. Närvaron av arbitrageurs håller priserna på de båda börserna inom ett mycket snävt intervall.

(För mer information, se Födelsen av börserna .)

En introduktion till den indiska aktiemarknaden

Handelsmekanism

Handeln vid båda börserna sker genom en öppen elektronisk gränsorderbok där ordermatchning görs av handelsdatorn. Det finns inga marknadstillverkare eller specialister och hela processen är orderdriven, vilket innebär att marknadsorder som placerats av investerare automatiskt matchas med de bästa gränserna. Som ett resultat förblir köpare och säljare anonyma. Fördelen med en orderdriven marknad är att den ger större öppenhet genom att visa alla köp- och säljorder i handelssystemet. I avsaknad av marknadstillverkare finns det dock ingen garanti för att order genomförs.

Alla order i handelssystemet måste placeras via mäklare, av vilka många tillhandahåller en onlinehandelsfacilitet till detaljhandelskunder. Institutionella investerare kan också dra fördel av alternativet Direct Market Access (DMA) där de använder handelsterminaler som tillhandahålls av mäklare för att placera order direkt i aktiemarknadshandelssystemet.

Avveckling och handelstider

Aktiemarknadsmarknader följer en rullande uppgörelse i T + 2. Detta innebär att all handel som äger rum på måndag avreglas senast på onsdag. All handel på börser äger rum mellan 9:55 och 15:30, indisk standardtid (+ 5, 5 timmar GMT), måndag till fredag. Leverans av aktier måste ske i dematerialiserad form, och varje börs har sitt eget clearinghus, som tar alla avvecklingsrisker genom att fungera som en central motpart.

Marknadsindex

De två framstående indiska marknadsindexen är Sensex och Nifty. Sensex är det äldsta marknadsindexet för aktier; det inkluderar andelar av 30 företag som är noterade på BSE, som representerar cirka 45% av indexets fristående marknadsvärde. Det skapades 1986 och tillhandahåller tidsseriedata från april 1979 och framåt.

Ett annat index är Standard and Poor's CNX Nifty; det inkluderar 50 aktier noterade på NSE, som representerar cirka 62% av dess fristående marknadsvärde. Det skapades 1996 och tillhandahåller tidsseriedata från juli 1990 och framåt.

(För mer information om indiska börser, gå till //www.bseindia.com/ och //www.nse-india.com/.)

Marknadsförordning

Det övergripande ansvaret för utveckling, reglering och övervakning av aktiemarknaden ligger hos Indiens Securities and Exchange Board (SEBI), som bildades 1992 som en oberoende myndighet. Sedan dess har SEBI konsekvent försökt fastställa marknadsregler i enlighet med bästa marknadspraxis. Den har enorma befogenheter att påföra marknadsaktörer påföljder vid överträdelser.

(För mer insikt, se //www.sebi.gov.in/.)

Vem kan investera i Indien?

Indien började tillåta investeringar utanför först på 1990-talet. Utländska investeringar klassificeras i två kategorier: utländska direktinvesteringar (FDI) och utländska portföljinvesteringar (FPI). Alla investeringar där en investerare deltar i den dagliga förvaltningen och verksamheten i företaget behandlas som FDI, medan investeringar i aktier utan någon kontroll över ledningen och verksamheten behandlas som FPI.

För att göra portföljinvesteringar i Indien bör man registreras antingen som en utländsk institutionell investerare (FII) eller som ett av delkonton för en av de registrerade FII: erna. Båda registreringarna beviljas av marknadsregleraren SEBI. Utländska institutionella investerare består huvudsakligen av fonder, pensionsfonder, kapital, suveräna förmögenhetsfonder, försäkringsbolag, banker och kapitalförvaltningsföretag. För närvarande tillåter Indien inte utländska individer att investera direkt i sin aktiemarknad. Emellertid kan individer med högt nettovärde (de med ett nettovärde av minst 50 miljoner US $) registreras som underkonton för en FII.

Utländska institutionella investerare och deras underkonton kan investera direkt i någon av de aktier som är noterade på någon av börserna. De flesta portföljinvesteringar består av investeringar i värdepapper på primär- och sekundärmarknaden, inklusive aktier, obligationer och teckningsoptioner för företag som är noterade eller som ska noteras på en erkänd börs i Indien. FII: er kan också investera i onoterade värdepapper utanför börserna, med förbehåll för att Indiens Reserve Bank godkänner priset. Slutligen kan de investera i andelar i fonder och derivat som handlas på valfri börs.

En FII som är registrerad som en skuld-endast FII kan investera 100% av sin investering i skuldinstrument. Andra finansinstitut måste investera minst 70% av sina investeringar i eget kapital. Återstoden på 30% kan placeras i skuld. FII måste använda särskilda rupee-bankkonton som inte är bosatta för att flytta pengar in och ut från Indien. Saldot på ett sådant konto kan återförs fullständigt.

Begränsningar och investeringstak

Indiens regering föreskriver FDI-gränsen och olika tak har föreskrivits för olika sektorer. Under en tid har regeringen gradvis ökat taket. FDI-tak faller mestadels i intervallet 26-100%.

Som standard bestäms den maximala gränsen för portföljinvesteringar i ett särskilt börsnoterat företag av den FDI-gräns som föreskrivs för den sektor som företaget tillhör. Det finns dock ytterligare två begränsningar för portföljinvesteringar. För det första har den sammanlagda investeringsgränsen för alla FII: er, inklusive deras underkonton i ett visst företag, fastställts till 24% av det inbetalda kapitalet. Dock kan samma höjas upp till sektorkapitalet, med godkännande av företagets styrelser och aktieägare.

För det andra bör investeringar från enskilda FII i ett visst företag inte överstiga 10% av företagets inbetalda kapital. Förordningar tillåter ett separat tak på 10% för investeringar för var och en av delkonton för ett FII, i ett visst företag. När det gäller utländska företag eller privatpersoner som investerar som underkonto är dock samma tak endast 5%. Förordningar sätter också gränser för investeringar i aktiebaserade derivathandel på börser.

(För aktuella begränsningar och investeringstak kan du gå till //rbi.org.in/)

Investeringar för utländska enheter

Utländska enheter och individer kan få exponering för indiska aktier genom institutionella investerare. Många Indien-fokuserade fonder blir allt populära bland detaljhandelsinvesterare. Investeringar kan också göras genom några av de offshoreinstrumenten, såsom deltagande sedlar (PN: er) och depåbevis, såsom amerikanska depåbevis (ADR), globala depåbevis (GDR) och börshandlade fonder (ETF) och börshandlade anteckningar (ETN).

Enligt indiska föreskrifter kan deltagandeanteckningar som representerar underliggande indiska aktier utfärdas offshore av FII: er, endast till reglerade enheter. Men även små investerare kan investera i amerikanska depåbevis som representerar de underliggande aktierna i några av de välkända indiska företagen, noterade på New York Stock Exchange och Nasdaq. ADR: er är denominerade i dollar och omfattas av reglerna från US Securities and Exchange Commission (SEC). Likaså noteras globala depåbevis på europeiska börser. Men många lovande indiska företag använder ännu inte ADR eller DDR för att få tillgång till offshoreinvesterare.

Detaljhandelsinvesterare har också möjlighet att investera i ETF: er och ETN: er, baserat på indiska aktier. Indiska ETF: er gör mestadels investeringar i index som består av indiska aktier. De flesta av de aktier som ingår i indexet är de som redan är noterade på NYSE och Nasdaq. Från och med 2009 är de två mest framstående ETF: er baserade på indiska aktier Wisdom-Tree India Earnings Fund (EPI) och PowerShares India Portfolio Fund (PIN). Den mest framträdande ETN är MSCI India Index Exchange Traded Note (INP). Både ETF: er och ETN: er ger en bra investeringsmöjlighet för externa investerare.

Poängen

Tillväxtmarknader som Indien blir snabbt motorer för framtida tillväxt. För närvarande investeras bara en mycket låg andel av indianerna i hushållens besparingar på den inhemska aktiemarknaden, men med BNP som växer med 7% -8% årligen och en stabil finansmarknad kan vi se fler pengar gå med i loppet. Kanske är det rätt tid för externa investerare att allvarligt fundera över att gå med i Indiens bandwagon.